Veckorna går så otroligt fort. Redan tredje veckan på praktiken på jobbet, går super faktiskt. Vi fortsätter leta gemensamt boende, just nu spelar det ingen roll om det är lägenhet eller hus, bara det känns bra. Vi vill inte/orkar inte pendla hur länge till som helst, får ingen tid tillsammans och det är bara jobbigt att leva livet i en väska. 

Puss och kram

Inser att det kanske är ett helt normalt tillstånd för en arbetande småbarnsförälder? Men är så trött på att vara trött.

Har länge behövt en ny "dator". Och jag älskar Apples produkter, min man har liksom hjärntvättat mig lite och jag anser efter att ha användt deras produkter att det är bra saker! Det blev en ny iPad mini, som kommer användas mest till mina studier nu. En student behöver väl lite motivation nu sådär i början av terminen?

Nu ska kvällen spenderas med att fixa iordning den så den passar en student!

Puss o kram

Mitt liv. Just nu. Hade jag fått gissa hur mitt liv hade sett ut för 3 år sen - så var det långt ifrån hur jag har det idag. Men människor ändras, jag ändrades. Och livet tog en ny vändning. Mot något som är mer jag? Jag känner mig hemma i mig själv nu. Jag mår bra. Jag har en underbar dotter (som nu ifs är inne i sin treårstrots, skrik & panik), som har en underbar pappa och dessutom fått en fantastisk bonuspappa. Hösten 2012 var så jobbig, separation från min gymnasiekärlek, som jag hade många förstaminnen med - och min dotter. Men vi hade inte mått bra en väldigt lång period och det var faktiskt det bästa för oss. Det inser vi nu. Nu är vi  bättre kompisar OCH föräldrar, mår bättre själva trots att tiden har varit tuff. 
Jag träffade M, en kompis som jag har känt i mångamånga år. Det sa klick. Han förstod mig, jag förstod honom. Han tröstade mig när jag grät och han gjorde mig glad. Trygg. Han plockade upp mig från botten, såg mina värsta sidor - för att sedan "fixa" mig. Kärlek.

Agnes. Oj, min kära underbara lilla trollunge. Men det lockigaste hår man kan tänka sig, de mest otroliga ögon och lenaste händer som oftast håller min. Det finns så mycket kärlek i den kroppen, så mycket bus & så mycket kunskap. Är otroligt stolt att hon är min. 
Min familj. Stöttepelarna. Mamma & pappa. Jag hade aboslut inte klarat mig utan dom. 

 

Mitt jobb, som jag hade sån tur att halka in på ett bananskal på. Inte alls vad jag hade tänkt mig - men där sa det också klick. Nu kan jag inte tänka mig något annat. Blommor, kreativitet, människor, färger, former.. Så mycket inbakat i ett enda yrke! Hårt jobb för lite pengar - I love it. Älskar inredning. Bröllop. Dukningar. Det där lilla extra. 

 

Jo, jag är lite som en 40åring i en 25årings kropp. Och är faktiskt helt nöjd med det.

Nu väntar jag med spänning på vad som väntas de kommande åren och såklart med att leva just nu.

Puss & kram